Få tänker nog på det till vardags, men de flesta varor vi omger oss med har någon gång färdats över haven. Sjöfarten är den diskreta men absolut nödvändiga motorn i den globala ekonomin. Erfarenheter från logistikbranschen visar tydligt hur beroende vår moderna värld är av ett fungerande maritimt transportsystem. Det är en komplex och fascinerande värld som transporterar en närmast ofattbar mängd gods – över 80 procent, och enligt vissa källor som International Chamber of Shipping uppemot 90 procent, av den globala handelsvolymen. Utan sjöfarten skulle våra globala försörjningskedjor helt enkelt kollapsa. Denna artikel dyker djupare ner i sjöfartens avgörande roll, dess utmaningar och den omställning som nu pågår, vilket är centralt för alla som arbetar med att förbättra sin e-handel.
Ryggraden i globala flöden och dess ekonomiska vikt
För att förstå sjöfartens betydelse måste vi först greppa dess enorma skala. Vi talar om en global flotta på över 50 000 kommersiella fartyg som trafikerar världshaven, bemannade av mer än en miljon sjömän från världens alla hörn. Dessa fartyg, varav de största och mest tekniskt avancerade kan kosta över 200 miljoner dollar att bygga, transporterar allt från råvaror som olja och järnmalm till färdiga konsumentprodukter i containrar. International Chamber of Shipping understryker att sjöfarten är helt avgörande för interkontinental handel och bulktransport. Utan den skulle import och export av prisvärda livsmedel och tillverkade varor i den skala vi ser idag vara omöjlig. Denna industri genererar årligen fraktintäkter som uppskattas till över en halv biljon dollar globalt enligt ICS, medan UNCTAD uppskattar siffran till cirka 380 miljarder dollar, vilket motsvarar ungefär 5 % av den totala världshandeln – en siffra som understryker dess ekonomiska tyngd.
Denna enorma kapacitet och den relativa kostnadseffektiviteten är sjöfartens stora styrka. Det är just effektiviteten som har möjliggjort den globalisering vi sett under de senaste decennierna, vilket gett konsumenter över hela världen tillgång till ett bredare utbud av varor till lägre priser. Den globala sjöburna handeln har, trots vissa svackor, visat en imponerande tillväxt över tid. Handelsvolymen mätt i tonmil (ett mått på transportarbete som kombinerar vikt och distans) nästan fyrdubblades mellan 1968 och 2008. Även om sjöfarten, likt alla sektorer, är känslig för ekonomiska nedgångar – vilket finanskrisen 2008 tydligt visade – pekar de långsiktiga trenderna mot fortsatt tillväxt. Enligt UNCTAD:s Review of Maritime Transport 2024 växte sjöfarten med 2,4 % under 2023 efter en nedgång året innan, även om sårbarheten för störningar kvarstår.
Sjöfartens betydelse är särskilt påtaglig för utvecklingsländer. Många av dessa nationer är starkt beroende av sjötransport för sin utrikeshandel. Enligt Världsbanken står sjöfarten för omkring 55 procent av deras export och 61 procent av deras import. Hamnarna fungerar som kritiska knutpunkter, livsviktiga portar till den globala marknaden som stimulerar ekonomisk tillväxt och möjliggör deltagande i internationell handel. För dessa länder är en fungerande och effektiv sjöfart inte bara en ekonomisk fråga, utan en förutsättning för utveckling och förbättrade levnadsvillkor. Det blir extra tydligt när man behöver skicka saker utomlands och ser hur logistikkedjorna fungerar.
Navigera i osäkra vatten med nya utmaningar
Trots sin robusthet och centrala roll är sjöfarten inte immun mot störningar. Tvärtom har de senaste åren visat en ökad sårbarhet för geopolitiska spänningar, konflikter och effekterna av klimatförändringar. Händelser som attackerna mot fartyg i Röda havet och den svåra torkan som begränsat trafiken genom Panamakanalen under 2023 och 2024 är tydliga exempel på detta. Som Internationella Valutafonden (IMF) rapporterat, har dessa incidenter orsakat betydande störningar i två av världens absolut viktigaste sjöfartsleder. Specifikt sjönk handelsvolymen genom Suezkanalen med hela 50 procent under de första två månaderna 2024 jämfört med föregående år, medan Panamakanalen såg en minskning på nästan 32 procent under samma period. Många företag underskattar fortfarande hur snabbt och omfattande sådana här regionala händelser kan påverka deras egna leveranskedjor, oavsett var i världen de befinner sig.
Konsekvenserna av dessa störningar är omfattande. Omdirigeringen av fartyg från Suezkanalen runt Afrikas Godahoppsudd adderar i genomsnitt 10-14 dagar till restiden mellan Asien och Europa. Detta binder upp en betydande del av den globala fartygsflottans kapacitet – uppskattningsvis 10 procent inom containersegmentet enligt analyser från ING. Resultatet blir förseningar, ökade kostnader för bränsle, försäkringar och personal, samt ett ökat inflationstryck globalt. UNCTAD pekar också på att de längre rutterna och högre hastigheter som ibland används för att kompensera för förseningar leder till ökade koldioxidutsläpp, vilket går stick i stäv med branschens klimatmål. För ett stort containerfartyg på rutten Fjärran Östern–Europa kan enbart koldioxidutsläppen tillföra 400 000 dollar i kostnader under EU:s utsläppshandelssystem vid en sådan omdirigering.
Utöver direkta konflikter och klimatrelaterade händelser utgör även handelsprotektionism och eskalerande handelskonflikter ett växande hot. Införandet av nya tullar, exempelvis mellan USA och Kina, och hot om ytterligare avgifter riskerar att dämpa den globala handeln och tvinga fram kostsamma omstruktureringar av leveranskedjor. FN:s handelsorgan UNCTAD varnade redan för flera år sedan för att sådana tendenser kan omforma globala sjöfartsmönster och underminera tillväxtutsikterna. Dessutom har en ökad marknadskoncentration skett, där de tio största containerrederierna nu kontrollerar över 70 procent av marknaden (och tre stora allianser dominerar 93 % av kapaciteten på öst-väst-lederna), vilket kan påverka konkurrens och prissättning. I detta komplexa landskap spelar internationella organisationer som Världshandelsorganisationen (WTO) en viktig roll i att försöka upprätthålla och förhandla fram stabila handelsregler för bland annat sjöfartstjänster, även om processen är utmanande.
Den nödvändiga gröna omställningen
Samtidigt som sjöfarten hanterar geopolitiska och ekonomiska osäkerheter står den inför en annan monumental utmaning: klimatomställningen. Sektorn står för närvarande för cirka 3 procent av de globala växthusgasutsläppen, en siffra som enligt EU-kommissionen är något högre inom EU (3-4 procent av EU:s totala CO2-utsläpp 2021). Även om sjöfart ofta är det mest energieffektiva alternativet per transporterat ton gods över långa distanser, särskilt jämfört med lastbilstransporter enligt Naturvårdsverket, är de totala utsläppen betydande. Vissa fartygstyper, som Ro-Ro (fartyg där lasten rullas ombord) och Ro-Pax (samma princip men även med passagerare), kan ha utsläpp jämförbara med lastbilar per fraktenhet. Prognoser har indikerat en möjlig ökning av de totala utsläppen med upp till 130 procent till 2050 jämfört med 2008 års nivåer om inga kraftfulla åtgärder vidtas.
Pressen att minska utsläppen kommer från flera håll. Internationella Sjöfartsorganisationen (IMO) har skärpt sina ambitioner med ett mål om nettonollutsläpp från internationell sjöfart ”senast eller omkring 2050”, med indikativa delmål för 2030 (minst 20 % minskning, strävan mot 30 %) och 2040 (minst 70 % minskning, strävan mot 80 %). På regional nivå driver EU på utvecklingen genom att inkludera sjöfarten i sitt utsläppshandelssystem (EU ETS) från och med 2024. Detta system, EU:s utsläppshandelssystem (EU ETS), administreras i Sverige av Energimyndigheten för berörda rederier. Det innebär att rederier gradvis måste köpa utsläppsrätter för sina koldioxidutsläpp (och från 2026 även metan och lustgas) på resor till, från och inom EU. Infasningen är 40 % av utsläppen 2024 (rapporteras 2025), 70 % 2025 och 100 % från 2026. Detta skapar direkta ekonomiska incitament att minska utsläppen och investera i smartare och grönare fraktlösningar.
Lösningarna ligger i en kombination av teknisk innovation och operationella förändringar. Energieffektivisering av befintliga och nya fartyg är centralt, vilket drivs av regelverk som EEDI (Energy Efficiency Design Index, ett energieffektivitetsindex för nya fartyg) och EEXI (Energy Efficiency Existing Ship Index, ett motsvarande index för befintliga fartyg). Men den stora omställningen handlar om bränslebytet. Enligt forskningsinstitutet RISE drivs fortfarande 99 procent av flottan av fossila bränslen, men intresset för alternativ som metanol, ammoniak, vätgas och även vindkraft ökar snabbt. Sverige ligger faktiskt i framkant när det gäller utveckling av vindframdrift för stora fartyg. Utmaningarna är dock stora: höga investeringskostnader, osäkerhet kring vilket bränsle som blir dominerande och behovet av att bygga upp en helt ny infrastruktur för produktion och bunkring av dessa nya bränslen. Dessutom riskerar den stora orderingången på nya fartyg de senaste åren att leda till överkapacitet när leveranserna sker fram till 2028-2029, särskilt om situationen i Röda havet normaliseras.
Hamnarnas roll i den gröna omställningen får inte heller glömmas bort. De behöver investera i resilient infrastruktur som klarar klimatförändringarnas effekter och samtidigt främja effektivitet och minskade utsläpp. Digitalisering, med hjälp av AI och blockkedjeteknik, kan minska väntetider och optimera godshanteringen. Till exempel kan AI användas för att förutsäga den mest effektiva placeringen av containrar på ett fartyg för att minimera lastnings- och lossningstider, medan blockkedjeteknik kan säkra spårbarheten i dokumentflöden, vilket är viktigt för ett effektivt dokumenthanteringssystem. Utbyggnad av landström är en annan viktig åtgärd för att minska utsläppen när fartygen ligger vid kaj. Världsbanken, som publicerar det globala effektivitetsindexet för containerhamnar (CPPI – Container Port Performance Index), betonar just hamnarnas effektivitet som en nyckel till mer robusta och hållbara försörjningskedjor. För företag som hanterar dessa komplexa flöden, där sjöfrakten ofta kopplas samman med landtransporter, finns digitala plattformar som underlättar processen, där man till exempel kan jämföra och smidigt hitta lösningar för att boka frakt DHL och andra logistikpartners.
Samverkan och strategi för en hållbar framtid
Att navigera sjöfarten mot en framtid som är både effektiv, resilient och hållbar är en komplex uppgift som kräver bred samverkan. Det räcker inte med att enskilda rederier investerar i ny teknik. Hela värdekedjan måste involveras – från varuägare och speditörer till hamnar, bränsleleverantörer och myndigheter. Organisationer som Global Maritime Forum spelar en viktig roll genom att samla aktörer för att identifiera gemensamma utmaningar och utveckla transformativa lösningar, med respekt för alla involverade. Vi ser också en tydlig trend där transportköpande företag ställer allt högre miljökrav, vilket driver på utvecklingen. Projekt som undersöker hur transportköpare kan samverka med rederier och hamnar för att främja hållbara lösningar, som det IVL Svenska Miljöinstitutet varit involverat i, är därför oerhört viktiga för att höja kvaliteten i handelsföretaget genom hållbara val.
Förutom samverkan krävs också en ökad strategisk medvetenhet om sjöfartens fundamentala betydelse. Som påpekats i Sjöfartstidningen, finns det i länder som Sverige, trots vårt stora handelsberoende, en tendens att underskatta sjöfartens roll för vårt välstånd och vår försörjningstrygghet. Jämfört med en önation som Japan, där beroendet av import via havet är en integrerad del av den nationella strategin, finns det i Sverige ett behov av ett kunskapslyft. Att förstå att handel och hav är välståndets nav är avgörande, inte minst i en tid av ökande global osäkerhet.
Sjöfarten befinner sig mitt i en transformation. Den måste fortsätta att vara den effektiva transportör som den globala handeln är beroende av, samtidigt som den navigerar geopolitiska stormar och genomför en historisk grön omställning. Det är en sektor präglad av både enorma utmaningar och spännande möjligheter. Innovation inom teknik, bränslen och digitalisering kommer att vara avgörande, liksom förmågan att anpassa sig och samarbeta över gränser och mellan olika aktörer. Att följa denna utveckling är oerhört spännande. Sjöfarten kommer att fortsätta vara den pulsåder som förser världen med varor, men dess framtida form håller just nu på att skapas.